Jossan

Värdpappa Jay och värdmamma Heidi

Värdsyster Lexi

Värdbror Carter

Puss

Det är The Vikings som gäller nu, det grymma fotbolls laget som alla hejar på.

Det får mig att undra om laget har fått det namnet från Vikingarna i Sverige och Skandinavien, jag menar, folk utvandrade ju för några hundra år sedan från Skandinavien till delar av Minnesota... Tåls att tänka lite på. Jag frågade Jay, och han höll med, han tyckte inte att jag var ute och cyklade med mina kloka idéer. Skämt och sido, det ska bli super duper kul att gå på en sådan stor match på söndag.

Nej, nu är det verkligen duschtime för mig.

See u

Here we go!

Sitter i min säng, med MacBooken i knät, lyssnar på musik, sms:ar med några vänner och försöker hitta så många anledningar som möjligt till att inte plugga till quizen i World Geography History som är i morgon. Fungerar inge vidare. Slutar som alltid, jossan på golvet med boken framför näsan ända tills duschen ropar och det är sovdags = GossipsGirl time med Lana!

Är inte speciellt nervös inför quizen i morgon dock, som alltid, de är super enkla med två alternativ-frågor där en är helt random och den andra korrekt. Haha! Pluggar dock inte för att klara testet, det hade jag gjort i sömnen, utan för att lära mig något och inte ligga så långt efter de svenska eleverna. Blir lätt att man tappar allt här borta, när allt är så himla enkelt (förutom matten). Jaja, nu ska jag äta... ännu en ursäkt till att inte plugga ;)

See u

- Bild tagen för tio dagar sedan

Har fått utslag över hela kroppen, vet inte vad det är. De har varit där i en och en halv vecka nu... vet inte vad jag ska göra. Vänta och se eller gå till doktorn?

God morgon från USA!

I natt sov jag elva timmar, det var skönt. Nu är jag pigg som en mört och ska gå upp till de andra och äta frukost. Sedan skolan.

Vi hörs ikväll =)

Puss

Jag lärde mig mycket om mig själv, om att dela med andra, om att ta hand om andra, att säga ifrån, att säga att jag inte var nöjd, att våga gå min egen väg, att ta vara på mina grejer, att städa, att laga mat, att sätta regler för mig själv, att lyssna, att inte ha för höga förväntningar på saker och ting, att tänka själv, vara självständig, ta eget initiativ. Ja, jag har lärt mig mer om mig själv denna månaden än under hela mitt liv. Så jag kan egentligen inte säga att jag är besviken på det som hände mig, jag har lärt mig att se allt från den ljusa sidan... det kunde ju liksom varit ännu värre. Ellehur?

Något som jag också lärde mig under månaden var att det löser sig. Allt löser sig på något sätt. Även om man får lösa det själv så löser det sig. Jag har kommit till en underbar familj som gör allt för att jag ska må bra, som bryr sig, som undrar och frågar om mitt liv borta i Sverige, om mina vänner, min familj och som gör min favoriträtt till middag. De vill lära känna mig och de vill att jag ska må bra. Jag kan inte annat än att säga att jag är super nöjd. Även om inte starten på äventyret var som jag hade tänkt mig eller som jag hade målat upp i huvudet innan jag åkte så blev det till slut bra. Och det är ju det viktigaste!

Men det är det väl det som är hela poängen med en sådan här resa, att lära sig saker om sig själv och andra. Och det har jag definitivt gjort. Redan!

Nu ska jag njuta av det nio eller åtta månaderna som är kvar på mitt år här borta, och jag ska leva det med glädje!

Vi hörs i morgon!

PUSS

Bilder på mig och Lana, tjejen jag inte skulle klarat det här utan...

Utanför skolan i fredags, med vår skolbuss som vi åkte i för sista gången då!

I bilen på väg till Mall Of America

Jag!

Mitt och Lanas hår =)

Så här ser det ut. Tog en jätte snabbis med kameran för att visa er. Nu ska jag iväg till en Volleyboll match, Lexi spelar!

Puss

Huset jag bor i

Liten del av trädgården

Igår, när jag och Lana pckade upp våra grejer i vårt rum

Min amerikanska värdsyster Lexi

Hejsan!

Nu är jag äntligen hemma hos den nya värdfamiljen. Känns riktigt skönt att komma till en "riktig" familj som bryr sig. Sitter just nu i vårt nya rum med Lana mitt emot mig. Vi har var sin laptop i knät och försöker ladda upp bilder på Facebook och bloggen. Tar sådan tid bara. Har så många bilder jag vill visa er. Får ta det i etapper.

Jag ska göra en videoblogg ikväll och berätta om igår, men jag kan avslöja att bilderna nedan kommer från igår och då var det Lanas B-day!!!

Vi hörs om några timmar. Ska gå och socialisera mig lite nu med resten av familjen!

Puss och Take care!

Stephanie

Lauren (Stephanies dotter) och Lana

Allt är 100 % sanning!

Är på lite bättre humör idag, det är fortfarande mycket, mycket som är riktigt dåligt. Men det känns bättre, mamma och pappa vet, Explorius vet, min local cordinator vet, så det ska bli en ändring på detta. Känns skönt!

Är dock väldigt nervös inför att berätta allt det här för Dave, min värdpappa. Jag vet inte, jag brukar inte ha några problem med att säga vad jag tycker eller hur jag vill ha det (right, mom and dad ;)) men av någon anledning känns det pissjobbigt att ta upp det här med honom. Kanske för att det är hans familj jag klagar över, hans uppfostring, hans beteende, hans liv. Fast jag skulle inte kalla det klaga, jag vill bara att jag ska få det bra. Jag menar, det är nog så jobbigt att vara ensam, på andra sidan atlanten, utan några vänner eller någon som kan svenska och dessutom deala med sådana här grejer som hushållet för att ingen annan gör det.

Hur som helst, fredag idag! Skönt!! Skolan var väldigt kort idag, från 8:15 till 11:30. Dave kom och hämtade oss och sedan slängde vi (jag och Lana) oss i sängen och tittade på Gossip Girl. Jag älskar verkligen den serien! Vi tittar varje kväll, men idag tittade vi klart på säsong två, så vi får köpa säsong tre i morgon när vi åker till Mall Of America, Minneapolis för att shoppa loss i USA´s största shoppingvaruhus! Ska bli so much fun =)

Annars då? Köpte en mobil i förrgår som jag äntligen fått igång. Det blev en Samsung som jag kan ha här borta när jag ska ringa och sms:a med vänner här borta.

Nu ska jag och Lana och till "The Junction", bensinstationen här i Grey Eagle, där en av våra vänners, Morgan, mamma jobbar och äta Pizza. See u <3

Here it is =)

Ni vet att jag har skrivit i de senaste inläggen att jag är super duper nöjd med alla här borta. Det är bullshit. Den här bloggen har jag av en enda anledning, för att få skiva ner mina tankar om mitt liv, om vad som händer i mitt liv som jag sedan kan gå tillbaka till och läsa om. Jag är trött på att hitta på hur mitt liv är här borta. Eller jag har inte hittat på, allt jag har skrivit är sant, men det finns en baksida på allt som jag valt att undanhålla av olika anledningar. Kanske att jag har kommit till en punkt där jag känner att det här vackra, roliga, härliga och allt inom de kategorierna börjar flöda lite för mycket. Mitt liv är så mycket mer än det som jag skriver i bloggen. Jag delar kanske med mig av 2% av mitt liv till er som väljer att följa bloggen.

De 98% som återstår är de som jag av olika anledningar väljer att inte dela med mig av. Det blir det ändring på nu.

Tänkte börja redan i detta inlägget och berätta baksidan på livet här borta i USA, Minnesota, Grey Eagle!

Jag bor i en jätte liten stad som heter Grey Eagle, två timmar från Minneapolis. Jag bor här med min värdpappa David (64 år), hans dotter Jade (7 år) och Lana, en annan utbytesstudent från Tyskland.

Vi bor i ett litet, fult, orenoverat hus. Det finns två djur, en katt och en hund. Dom bor ute för dom är så smutsiga!

Anledningen till att jag skriver det här är för att ni ska få en bild av hur det ser ut där jag bor. Baksidan på det här med att det inte finns en enda regel i hela huset och för någon person i familjen är att det är jag och Lana som sköter hemmet. VI städar, handlar, lagar mat, diskar, tar hand om Jade, leker med djuren. Det är VI som ser till att det som ska funka som en vanlig familj funkar.

Och helt ärligt, jag betalade inte över 70000 kr för att bli en mamma, fru, städerska, lekkamrat till Jade. Jag kom hit för att uppleva ett år på High School och den amerikanska sidan av världen. När det går så långt att den här "I don´t care"-attityden går ut över mina studier för att Jade måste ha någon att leka med, så blir jag arg. Jag orkar faktiskt inte hålla uppe den här checka, trevliga, glada fasaden när allt är åt helvete just nu. Självklart finns det gott om goda stunder här borta, och det är dom jag lever för just nu, men när de här dåliga stunderna tar över blir det ett helvete för mig. Jag är flera, flera tusen mil från min kära mamma och pappa hemma i Sverige som gör mitt liv lätt att leva. Jag har aldrig behövs tänka på det här med att sköta ett helt hushåll och dessutom ta hand om andra. Jag är inte van vid den delen av livet än, och jag vill inte vara det heller. Jag har gott nog att ta hand om mig själv och skolan.

Jag orkar inte undra "Var ska Dave nu?" när han bara sticker nio på kvällen och kommer hem efter tolv utan att säga var han ska. Han lämnar helt och håller ansvaret om Jade till oss utan att vi ber om det. Jag fattar inte. Jag ger det här två veckor till. Jag ska prata med honom, förklara för honom att livet, hemmet, relationer, hushåller fungerar inte utan regler. ALLA måste ha regler att följa som gör vardagsrutinerna enkla och sköna i vardagen. Måste jag vara den som ska säga till en vuxen som har fem barn att man måste ha regler, att han ska handla maten, att han ska ta hand om Jade, Lana och mig. INTE tvärt om.

Åhh!

Det här var en liten del av det jag sa att jag skulle berätta om. Det här är baksidan av det jag hela tiden har skrivit så gott om, reglerfritt hem. Men när det har gått två veckor och ingen har gjort ett skit i ett hus, bara smutsat ner och gjort vad dom vill ser det ut om ett helvete. Det är den som står ut med det här längst som vinner, som slipper städa upp efter alla. Och det är inte Lana och jag som är sist kan jag meddela.

Två veckor till, blir det inte en enda skillnad på den här I don´t care-attityden flyttar jag! Jag flyttar!

Vi hörs i morgon, men roligare inlägg och lite fler bilder!

Nu ska jag och Lana ut och springa en mil för att rensa tankarna lite!

God natt!

Ha en bra onsdag allesammans =)

Puss

vet ni? Igår sprang jag och Lana en hel mil. Och nej, inte en mile (1.6 km) utan en riktig, svensk, mil! Ballt! Det var riktigt jobbigt, men lärt värt efteråt. Vi ska göra det i gång i veckan.

Annas då? Jo, vi har startat en hälsomånad, som kanske ska hålla på året ut, där vi bara äter nyttigt och motionerar varje dag. Har gått ner några kilo, ballt!

Lana och "Ken" i skolan, vid lunchen...

Ja, det är vad vi får för mat! USCH!

Så vi gjorde (som vanligt efter skolan) en god sallad med vitlöksbröd med mozzarella på! Mumma!

I morgon börjar jag i volleyboll-teamet ihop med Svetlana, vi ska rocka fett och jag ska använda mina nya träningskläder. Allt känns bara så himla bra!

Läxorna är många, jobbiga och absolut helt ogörbara i vissa fall. Men det gör inget, jag kämpar, jag slår upp alla ord jag inte förstår och försöker lära mig de jag inte kan. Jag är inte här för att visa vad jag kan, jag är här för att lära mig det jag inte kan. Jag kan för första gången släppa på alla hämningar när det gäller engelska språket och bara låta det flyta på, i min takt, på mitt sätt, med mina ord. Det har faktiskt gjort att jag pratar ännu bättre än innan och vågar gå in i en diskussion, vågar räcka upp handen i klassrummet och vågar be om hjälp. För mig är det vad detta handlar om, att bryta mönster och våga vara dig själv på din egen nivå. Och det kan jag för första gången säga att jag är.

Något som känns ännu bättre är att i natt drömde jag för första gången på engelska. Vet ni vad det betyder? Att jag faktiskt har kommit så långt att jag tänker på engelska. Rätt cool känsla faktiskt!

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och titta på GossipGirl med Svetlana. Mysigt!

I morgon: Byta de dåliga klasserna mot nya, bättre, och göra klart alla mina läxor!

God natt!

Jag, i min favvo stad NYC!

Är jätte trött när jag gör den. Men här har ni i alla fall en liten uppdatering om vad som händer.

Ska försöka göra en videouppdatering en gång i veckan åt er så ni är uppdaterade =)

PUSS