Jossan

Förra torsdagen, för en och en halv vecka sedan, hade vi en basketmatch. När Lana och jag spelade JV, satt Varsity tjejerna på läktaren och tittade på. Varsity tjejerna är de tjejerna Lana och jag hänger med i skolan och på fritiden, detta inklusive Lexi!

Det Lexi kläcker ur sig är tre saker där hon säger: "Josefin och Lana äter upp all mat i huset, Jag (Lexi) får agera deras privattaxi och vi vill inte ha dom, så om någon vill ha dom kan ni ta dom". Detta sitter hon och säger inför laget och våra vänner. Detta får vi ju förstås reda på under fredagen att hon sagt. Fredagskvällen skickar vi ett sms till Jay och säger att vi vill prata, med alla. Då får vi ett svar tillbaka att vi kan göra det på lördagsmorgonen innan han åker till jobbet och vi blir upphämtade av ett par vänner. Så lördagsmorgonen kommer, vi går upp till andra våningen och ser att Jay är borta, har redan åkt till jobbet (han har aldrig åkt innan 8.00 på morgonen, men just den morgonen var han på jobbet redan vid 7?), Heidi sov (hon är ALLTID uppe klockan sju och dammsuger, städar, äter frukost, badar etc) och Lexi är inte hemma (hon sover alltid hemma också). Så det var helskumt och vi fattar ingenting. Vi blir i alla fall upphämtade och spenderar hela helgen borta. På söndagen igen när vi kommer hem, låtsas alla som ingenting och är jätte glada och roliga (händer aldrig heller). Vi väntar och väntar på att de ska ta upp att vi vill prata med alla bara reagerar som ingenting och går och lägger sig. På måndag morgon ska tydligen Lexi till skolan tidigare än vanligt, så hon vrålar ner till oss på undervåningen att hon åker om fem minuter, så om vi inte är där åker hon. Vi skyndar oss och springer ut, vi är 1 minut sena, så när vi hoppar inte i bilen skriker och gormar Lexi som en riktig idiot, som ett djur, som i en skräckfilm, hela vägen till skolan. Lana gråter i bilen, men Lexi låtsas som ingenting. Efter andra lektionen går Lana hem, hon är trött, ledsen, känner sig dålig och är allmänt nere efter Lexis utbrott under morgonen. Farmor'n hämtar henne och kör hem henne. Jag är också irriterad men väljer att stanna kvar i skolan. Under Studyhall skype:ar jag med mamma och berättar om allting, vilket betyder att jag nämner både Jays, Lanas och Lexis namn i konversationen för att kunna berätta. Detta hör givetvis Lexi som tydligen hade stått bakom mig hela tiden undertiden jag pratade med mamma (?). Så när skolan är slut och vi går ut till bilen jag är öppnar dörren till passagerarsättet skriker Lexi igen: "Vad får dig att tro att du kan åka med mig hem"? Jag har ingen aning om varför.. så jag svarar inte. Då fortsätter hon: "Jag vet att du pratade skit om mig under Studyhalll, och det är inte okej. Du ska vara jävligt glad att jag inte gör så du får gå hem, för det kan jag göra". Så fortsätter det hela vägen hem, så när jag kommer ner till Lana som ligger och sover i vårt rum brister jag ut i tårar. Jag var så jävla arg och ledsen över hur hon betedde sig, hur hon skrek och skrek om saker hon inte ens hade en aning om det var sant eller inte. Mitt i alla ringer pappa för att se hur jag mår, så jag förklarar allt för honom och har blev väldigt orolig och arg. Han ringde Jay och sa att det verkligen fanns ett behov av att prata och att det var en stor fight mellan oss tjejer i familjen. Jay svarar att det självklart och att skulle ta upp det redan på kvällen. Så, när jag kommer hem från träningen (åkte både med Abbey dit och hem för att jag var inte välkommen i Lexis bil) så är hela stämningen sjukligt sjuk. Alla beter sig jätte konstigt, Lexi är på toan gråtandes, Heidi i köket skämtande och Jay i sängen.

Tjolahopp!

Kom hem strax efter tre i eftermiddags från en av de absolut bästa veckorna här. Abbey och hennes familj åker varje år ner till Redwood Falls, till ett lyxigt kasino hotell för att träffa hela släkten och vänner. Hon bjöd med mig och Lana ner dit så vi följde med. Tog ungefär tre timmar i sträck för att komma fram, och bilredan dit var fantastiskt rolig, hennes familj är underbar och man skrattar hela tiden när man är med dom.

När vi kom fram lite efter fyra drog vi på oss badkläderna och gick ner i spat, till bubbelpoolen, ångbastun och relax-avdelningen och satt där nere till sex ungefär då vi hade middag. Vi satt uppe hela natten (Abbey, hennes bror Ben, Lana, Abbeys kusiner och vänner och jag) och gick sedan ner till brunchen dagen efter, trötta som in i helvete men riktigt glada. Hela söndagen spenderades i sängen, tittade på filmer varvandes med bubbelbad och mat tills klockan blev 21, då gick alla över 18 ner till kasinot och brände pengar. Runt tolv igen kom ungdomarna upp igen och hängde med oss minderåriga hela natten. Vi hade så kul! Och vilket hotel, sick!

Här är lite dåliga bilder från helgen, tagna med Lanas iPod!

Över och ut

Helgen är planerad med massa vänner och liknande!? Fasiken, jag vet inte vad jag ska tro, men vad fan, jag tar väl chansen att hänga med lite vänner för en gångs skull!

Som Lana sa: OMG, this is weird, she has something in her mind, people just doesn't change over a night, going from a monster to an angel...!

Antar att hon har rätt, något lurt är det?

To be continued...

HAHA

Men nej, inte här borta i USA! Sedan jag kom hit så har jag hela tiden betraktats som ett barn som har noll koll och inte kan ta ansvar över huvud taget. Jag vet, jag blev tillsagd av Explorius (min organisation) om hur strikta det är här och att man ofta blir behandlad som yngre än man är borta i USA. Men att det skulle vara så här illa? Jag vet inte om det är min värdfamilj som har stora problem med att "let go" eller om jag har för högra krav, men så som det är nu is killing me right now!

Lana och jag har så många gånger försökt planera helger och kvällar som vi är lediga på från bakset matcher, familjeaktiviteter (vilket är väldigt få för att tillägga) och annat, men nästan varje gång blir det ett nej.

Vi får inte göra någonting, vi får inte hänga med vilka kompisar vi vill. Och den här attityden som heter Negativ hatar jag. Jag har inga problem med att ta ett nej, varken i Sverige eller här, men till skillnad från Sverige där jag kan argumentera och ifrågasätta mina föräldrars beslut existerar inte här. Det går inte att ifrågasätta eller fråga varför... man får bara svaret "nej, men det är bara så" tillbaka! What a heck is that?

Åh, det kanske inte låter så frustrerande som jag tycker att det är. Men när man bor i en stad med 253 invånare utan tillgång till buss eller något lokalt transportmedel och är beroende av allt och alla med bil och tid så suger livet här. Det finns inte en sak man kan göra är, eller jo, en sak: hänga med kompisar... men eftersom vi får NEJ hela tiden så blir livet ganska långtråkigt = Kolla på film i källaren med Lana varje jävla kväll/helg. Visst, det är inget fel på Lana och hon är jätte kul, men lite varierat hade ju inte skadat ett dugg!

En annan sak som jag vill prata om är det här med att bo i en liten stad... det finns en sak som stör mig så mycket att jag vill slå någon rakt i nyllet, jävligt hårt! All gossip and rumors!

Lana och jag är "cirkusen" i staden, som alla pratar om hela tiden... vad vi än gör (även hemma hos värdfamiljen en vanlig veckokväll) pratar alla om dagen efter. De pratar och pratar, förstorar och förstorar! Jag trodde bara att allt detta existerade i "High school filmer" men nej, det är äkta. Folk älskar att prata och skvallra! Jag hatar det och tycker det är riktigt synd om folket som bor här som inte har ett liv eller något att prata om. Allt som händer utanför "Swanville bubblan" är ointressant - såsom nyheter om andra länder och liknande. De bryr sig inte och tror att det vet så jävla mycket om allt och alla - fast de egentligen inte har en aning om vart Tyskland ligger i för världsdel, vad deras vice president heter, vad Kinas huvudstad heter, om Europa är ett land eller en världsdel, hur ett pass ser ut!

Har man ingen aning, så håller man käften är ett riktigt bra uttryck som jag tycker att människorna här ska rätta sig efter. Såg till exempel en söt kille idag, men så fort han öppnade munnen så sjunk han lågt, under gränsen för vad man kan ta. USCH vad irriterad jag blir när jag till och med skriver ner det här!

Ska skype:a med mamma nu! god natt!

oatmeal porridge (with apple pieces and cinnamon), a coke and Swedish chocolate!

That's perfect before a game =)

Have a nice evening and wish me good luck in the game tonight...

Kiss

Good morning!

I've just had breakfast, a big egg sandwich with cheese and a glass of Orange Juice! Our Grandma came this morning and made breakfast. I love her =)

Yesterday, we were out of school so we went to Little Falls and looked at prom dresses. Didn't find anything and the staff in the store were so unfriendly and rude so we went again.

We had game, and lost! Haha, it was a very dumb game and we sucked. But I guess we can't be the best all the time ;)

My two package from Sweden came yesterday as well, filled with chocolate and candy. I love my mom so much... THX!!!

The Outfit of yesterday!

A little spot of all chocolate and candy. Yummie

I'm happy I've you, sis <3

»Florida with Lana the 23 of February

»Prom in the 30 of April

»Dad is coming 31 of May

»School is ending 1 of june

»Dad and I are going for two weeks around the US (California, New York and some more place for skiing.. maybe Aspen)

»HOME in Sweden again

»Summer job

»Greece with all friends

»My 18th B-day

»Going to Germany for visiting Lana during her 18th B-day at the 9th of October

Two random pics on my Bestie and me!

When we both have turned 18 and when I'm in Germany for celebrating her B-day, we are going to make a tattoo on our arms... but hey, that's all I have to say about that for now!

Or okey, two hints: Bird, wrist!!

Good night