Jossan

Det som slog mig mest var när jag hörde på en intervju om hur unga, drivna ungdomar som kämpar för att få sina röster hörda i landet, får ligga, kanske bredvid en av sina bästa vänner, och spela död. Jag hörde hur en tjej fick låtsas spela död, bredvid sin redan ihjäl skjutna bästa vän och vänta medan massmördaren gick förbi för att se till att alla var nedskjutna. Hur lustig blir inte ens egna vardag när man väljer att klaga över hur vädret är, eller att bussen är sen, när våra egna grannar, unga människor, politiker blir bombade mitt i stan, eller på ett ungdomsläger? Jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna rabbla upp allt roligt som väntar mig nu i augusti när mina skandinaviska polare lider. Hur kan man fortsätta leva utan att känna sig skyldig och ansvarig till det som har hänt? Vad kan lilla jag, Josefin, göra i nuläget när grannlandet har råkat ut för en utav de värsta event i skandinavisk historia?

Jag har skänkt en tanke till alla de modiga ungdomarna som fick sätta livet till en härjande, sjuk, massmördare, och jag försöker uppskatta allt jag har, som jag så gärna tar för givet. I kväll tänker jag också tända ett litet ljus för de. Det är det jag kan göra. Jag hoppas att alla ni där ute också skänker en tanke till både de som dog i Norge, men också till alla dom ni älskar. Det kunde faktiskt lika gärna ha hänt i Sverige...

Idag är vi alla norrmän, och all kärlek till vårt grannland!

Till Norge i ära, en fantastisk Luse kofta

En knall röd, läcker blus med knappar fram

En 80-tals pärla med axelvaddar och resor.

Silkes mjuk skjorta i lite striktare stuk!

Kom hem för ett tag sedan från en trevlig liten rundtur med Natalie. Vi tog en liten promenix så här på kvällskvisten och pratade lite. Det var mysigt. Något som är skönt är att det är så avspänt med henne. I vissa fall har jag lite svårt att umgås med vissa människor, för att jag helt enkelt inte kan vara mig själv med dom. Men med henne kan jag. Det är alltid kul att prata om högstadiet, trots att det inte var så många år sedan man själv gick och knega i nian med slutbetyg och liknande. Då var ens stora problem om vad man skulle ha på sig om dagarna och om man skulle ta bussen hem från skolan eller om mamma skulle komma och hämta en. Det är lite annat nu. När jag tänker efter så var det bara två år sedan jag stod och tog emot mina slutbetyg från högstadiet. Det har hänt grejer på dom två åren kan man säga. ibland blir jag lite nervös när jag tänker på vad som komma skall. Om drygt tre veckor fyller jag 18 år, och jag har redan gjort resor och upplevelser som många inte hinner med på en livstid, och det känns hela tiden som om man måste toppa ens framtidsplaner linjärt med folks förväntningar. Det går inte en dag utan att jag tänker på vad som ska hända i framtiden (antar att det är var enda jävels tankar) och det blir lite körigt ibland. Just nu har jag väldigt mycket fokus på gymnasiet. Prioriteringarna har blivit lite annorlunda sedan de två år tillbaka då jag var en högstadie-brud...

Försöker hitta på lite bortförklaringar till dåligt bloggade, men kan inte. Det enda jag har att säga till mitt försvar är att jag försöker caught:a upp ett år jag missat här i Sverige med mina vänner. Jobbar gör jag ju också. I stort sätt hela dagarna går åt till jobb, där kvällarna varvas med goda fikor och middagar med fina vänner eller hemmakvällar tillsammans med familjen. Och så kommer det att få bli ett tag framöver. I höst kommer det hända mycket på bloggfronten, då ny design ska upp och det kommer bli en hel del ändring på updaten.

Just nu vill jag bara njuta av sommaren, jobba och vara ledig. Allt som kretsar i huvudet just nu är jobb, Rhodos resan i augusti som jag ska göra med en gäng vänner och förberedelser inför tvåan på gymnasiet med nya klasskompisar.

Vi hörs snart igen!

En drygt vecka sedan, då Linn och jag var ute. Mysigt!